Oh he treats me with respect,
He says he loves me all the time,
He calls me 15 times a day,
He likes to make sure that im fine,
You know I've never met a man,
Whose made me feel quite so secure,
He's not like all them other boys,
They're all so dumb and immature.

There's just one thing,
That's getting in the way,
When we go up to bed your just no good,
It's such a shame,
I look into your eyes,
I want to get to know you,
And then you make this noise,
And it's apparent its all over.

It's not fair,
And I think your really mean,
I think your really mean,
I think your really mean.

Oh your supposed to care,
But you never make me scream,
You never make me scream.

hej
eller

hur börjar man? det var längesen jag bloggade..
jag ska fatta mig kort den här gången med, sängen & pojkvännen väntar.

jag mår bra, förutom äckligt ont i benen & tvåhundra väntande prov i skolan.
jag klarar mig fint där annars, mestadels tillsammans med josephine, sofia och anna.
senaste tiden har det väl blivit en del missade lektioner men ah, jag tar igen det en annan dag.

jag vet inte
det finns så mycket jag skulle vilja
behöva
och kunna skriva av mig men jag hinner inte just nu och ärligt talat så känns datorn rätt B när jag har Rikard en meter från mig.

sov gott mina vänner. ni är guld<3